de små ögonblicken

Jag log generat
     tittade upp och sa
-du är fin

 men min mun
      öppnades aldrig
den mottog inte
        min hjärnas meddelande

hon log vänligt
    men besvärat
och vände sig om

jag såg henne
  försvinna ur min bild
då jag hörde hennes röst

-vi ses..

min mun öppnades
 men denna gång
kom ingen signal
om ord

     så min mun förblev
                öppen
         och tom