mer än allt

har allt

vill ha mer

mycket mer

allt

andas in

andas inte ut

vill behålla allt

allt

och mycket mer

tar kärlek

ger ingen

omfamnar inte

håller fast

släpper inte

de små ögonblicken

Jag log generat
     tittade upp och sa
-du är fin

 men min mun
      öppnades aldrig
den mottog inte
        min hjärnas meddelande

hon log vänligt
    men besvärat
och vände sig om

jag såg henne
  försvinna ur min bild
då jag hörde hennes röst

-vi ses..

min mun öppnades
 men denna gång
kom ingen signal
om ord

     så min mun förblev
                öppen
         och tom

randigt blå

vägen glider fram längs gröna fält

   himlen lägger sitt mjukblå täcke över landskapet

i mitten, sitter jag

   min blick följer ramen som är horisonten

djupblå hav knackar på till vänster

   söker min uppmärksamhet

men förlorar mot mina slutna ögon

  vågen sköljer över mig

och när väggen faller är jag ett

med alltet

fylls av ljuset som sakta fasar ut

när jag öppnar mina ögon igen

  rinner vägen fortfarande iväg mot

andra nejder jag ej kan se på andra sidan

horisonten

sluter ögonen igen och känner doften av värme

här kommer jag bli sittandes en stund

Känner du som jag

Känner du som jag att allt ibland
                                       sticker i ögonen
   som en allergi utan förklaring
som en vägskylt utan tryck

 Jag känner ibland hur det bränner
                                          under alltet
som skam innuti en lögnare
    som en glödande vedbit i den döende brasan

Vi kan väl bara sätta oss
               och känna tillsammans